Jag får för få frågor.
Inga alls, faktiskt. Så nu tänkte jag svara på några som jag hittat på själv. Here we go:
Finns det någon fortsättning på ”Öppna dina ögon?”
Mjae… Bra fråga. En av personerna har en ganska framträdande roll i en kommande bok, men det är inte en fortsättning på historien om Linda, Tobias och kompani. Men varför inte? Jag ska fundera på saken!
Men vad händer egentligen med Linda och Nikos då?
Hahaha, ja, det kan man verkligen fråga sig… I mitt första manus, det jag skickade till förlag, är det faktiskt en hel fortsättning också… Som jag gillade. Men flera som läste tyckte att det var ointressant och att jag skulle skriva på ett annat sätt och – ja, sedan skrev jag om alltihop. Det är komplicerat, kan vi väl säga.
När kommer nästa bok?
”Öppna dina ögon” kommer ut på engelska under våren, är det tänkt. Nästa bok på svenska räknar jag med att ha klar före sommaren. Och det är för att jag så gärna vill berätta den här historien, som inte är en historia utan mina egna tankar om något väldigt personligt. Sedan räknar jag med att nästa ”vanliga” bok kommer i höst.
Skriver du på franska också?
Nej, det gör jag inte. Trots att jag pratar hyfsat bra (fast mina barn korrigerar mig hela tiden) och nog inte skriver så himla illa, egentligen. Jag minns att jag efter fem år här sade till en kompis att jag trodde att jag skulle skriva på franska i framtiden, men hon tog ned mig på jorden och sade att det är ”väldigt svårt”, vilket jag nu inser bara är förnamnet. Ju mer man tränger in i språket, desto svårare är det på något sätt. Jag läser däremot gärna på franska. Kanske vågar jag så småningom mig på att översätta det jag skrivit.
Varför Schweiz?
Det är en ganska vanlig fråga – eller var, när vi flyttade. Om vi bortser ifrån den rent praktiska anledningen till att vi flyttade hit (en del av min mans jobb, då) är det mycket med Schweiz som är tilltalande. Det ligger mitt Europa, det är nära till skidåkning, det är ett land som liknar Sverige på många sätt. Jag är väldigt förtjust i både Frankrike och Italien, men de är båda stora länder som inte alltid fungerar så där superbra, administrativt. Och ja, jag har bott kortare perioder i båda länderna, tillräckligt länge för att bli irriterad, så det är inget jag bara hittar på. Schweiz är ett under av effektivitet och när vi flyttade, med ganska små barn, kändes det viktigt att slippa ringa en miljard samtal för att få en telefon inkopplad. Under åren har vi vant oss vid det mesta och känner oss hemma här.
Saknar du inte Sverige?
Hm. Problematiskt det där, att sakna sitt hemland eller inte. Jag saknar en del saker (lösgodis i form av gröna grodor och sockerbitar; falukorv, herrgårdsost…) och en hel del familj och vänner, men jag saknar inte till exempel vintermörker eller fleecetröjor på midsommar. Sorry. Men det betyder inte att jag inte är svensk i sinnet! Jag kan också sakna den alldeles ovanligt enkla kommunikationen, också med myndigheter – även om man säger att det är knepigt med byråkrati i Sverige är det ett under av enkelhet jämfört med ett tre-(ibland fyr-)språkigt Schweiz. Jag gillar också att man är hej och du med folk i Sverige, hög som låg. Med undantag av kungen och drottningen. Niandet har sina poänger, men ibland är det bara jobbigt och stundtals också lite fånigt.
Har du någon annan fråga du vill ha svar på, om mig eller det jag skriver?
Ställ den i kommentatorsfältet nedan, så gör jag ett uppsamlingsheat så småningom!
