När vi nu ändå pratar om året

Måste bara kasta upp en boll om hur året ser ut – för jag inser att det inte är alla som ser det som jag.

För mig är året en cirkel, med nyår klockan 12. Tror att allt det här kommer ifrån en papperskalender vi hade i skolan, som var formad som en cirkel och där varje månad hade en egen bild. Så här ungefär:

Källa: Studentlitteratur

Länge trodde jag faktiskt att alla såg året på samma sätt som jag, men så frågade jag min man och han gav en högst förvirrad bild av året: det snirklade sig fram och tillbaka, gjorde loopar och svängde. Va? Något av barnen svarade att året var som en linjal. De upplevde av förklarliga skäl inte alls som jag vilken uppförsbacke det är på hösten… och kanske inte heller i samma utsträckning hur mycket lättare det är på våren (från februari, då…), när det går utför. Inte heller blir de särskilt påverkade av att juli delar året och att det blir mörkare från midsommar.

Och när vi nu ändå pratar om året: nej, jag lärde mig aldrig den där ramsan om ”30 dagar har…” – november? Mer än ”alla de övriga trettioen”, vilket inte spelar någon roll om man inte minns vilka som har trettio dagar. Men jag räknar på knogarna, om jag måste.