Japan

Ibland gör jag utflykter.

10/06/2019 by Elisabeth Oweson

För någon helg sedan tog vi oss till Genève. Det låter ju inte som om det vore väldigt avlägset, eller hur? Men det är ett år sedan jag var där senast! Och då bara några timmar. Det tar en halvtimme med tåg och ändå är det som att komma till en annan värld.

Den här gången stod två museer där jag aldrig satt min fot på programmet. Först ut: Fondation Martin Bodmer. Kul att se den karakteristiska vattensprutan från ett annat håll!

Förutom ett museum, signerat Mario Botta, är det också ett fantastiskt forskingsbibliotek – “For archeologists, art historians, papyrologists, medievalists, specialists of French, German, English, Italian, Spanish, Scandinavian, Slavic and Eastern literatures, for historians of law and the sciences, of printing and writing, the Martin Bodmer Foundation constitutes an almost inexhaustible mine for research and discovery.” (Bernard Gagnebin). Och just nu pågår en utställning med skrivböcker (fram till och med 25 augusti).

Eller Marcel Prousts korrekturanteckningar för ”Du côté de chez Swann”.

Stopp nummer två var ett annat litet museum, Fondation Baur, med samlingar från Japan och Kina. Nu pågår utställningen ”Asia Chic” (till 7 juli), där man belyser de franska kreatörernas fascination för det österländska under tidigt 1900-tal. Massor av vackra kimonos, kombinerat med tryck från dåtidens modemagasin.

Sedan hittade jag den här, i deras permanenta samlingar:

Någon mer än jag som gillade Edmund de Waals bok? Fast hans hare såg inte ut så här, även om det också var en netsuke. Den såg ut så här: http://www.edmunddewaal.com/writing/the-hare-with-amber-eyes/gallery

Två tips alltså, om ni har vägarna för Genève. Det enda man måste komma ihåg i detta lilla land är att de flesta utställningar också är små, trots att de affischeras som något gigantiskt. Är man inte värsta museiälskaren är det ju positivt, men bygger man hela sin dag runt ett enda museibesök kan det förstås bli lite knepigt. Själv tycker jag att de här små och oerhört väl underhållna samlingarna är pärlor…

Sommarminnen

17/09/2018 by Elisabeth Oweson

Dags att summera sommaren, kanske?

Var det kanske för länge sedan, vi har ju redan passerat hälften av september… Jag sitter också framför datorskärmen, även om jag kan bestämma när jag vill vara här. Allt beror på vädret, som några dagar till fortsätter att vara som i somras – varmt och vackert.

Jag hann med en hel del denna sommar:

Tio dagar i Japan och en jordbävning av större skala.

Jag kan meddela att japaner är väldigt lugna när marken skakar; så lugna att jag var övertygad om att det inte var någon stor grej. Det var det.

Nu gick allt bra och vi kunde fortsätta vår resa utan större problem. Och Japan var lika fantastiskt som tidigare gånger.

Två veckor i Sverige.

Sommaren redan på plats sedan veckor tillbaka när jag anlände i slutet av juni. Jag fick mina salta bad som jag längtat så efter, vi fick vara med om två vackra konfirmationer i Stockholm, men nästan allt annat blev annorlunda än jag trott. Livet är ibland synnerligen svårt att planera. Ett avsked mitt i semestern fick mig att stanna upp och ta varje dag som den kom.

Några dagar i London.

Då vi bland annat besökt den engelske arkitekten Soanes (verksam under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet) fantastiska hus, numera ett museum. Det visade sig sedan att jag tydligen varit där en gång tidigare, sommaren 1976. Då var jag nio år och jag har inga som helst minnen av det – emn om man upprepar besöket var 40:e år är det kanske okej?

Två veckor i Italien.

Jag säger varje år att jag aldrig behöver de där veckorna mer än just då… Det stämde också i år. Denna gång hann vi med lite kultur, strandliv och många timmar under parasollet med en bok i handen.

En bokpublicering.

Jag vet inte varför jag alltid tror att jag ska hinna med det här före semestern, men det slutar för tredje gången med att jag släpper boken i augusti. Det är väl helt enkelt min rytm… Och jag kan tycka att det är rätt skönt och okomplicerat. Nu finns i alla fall ”Han kommer att lämna mig” ute och jag är jätteglad för det. Hoppas att ni vill läsa!

En augustihelg i Stockholm.

Länge tvekade jag, men sedan bestämde jag mig för att åka. Och det blev en fantastisk avslutning på sommaren, med kalas och kultur i en bra kombination. Slår ett slag för Tyra Kleen på Thielska Galleriet – och att promenera ute på Djurgården är vackert året om.

Galen i pappersprodukter.

17/05/2017 by Elisabeth Oweson

Ja, ni vet ju redan att jag är galen i pappersprodukter. Och att jag plågar min familj (när vi reser tillsammans) genom att ständigt dyka in i affärer för att köpa ett vykort, prova en penna eller bläddra i ett anteckningsblock. Den senaste resan till Japan var förstås inget undantag. Här är några av mina fynd (ledsen för att bilden är lite suddig)!

Vi följer klockan:

Högst uppe till vänster: två små fina askar med anteckningslappar. Kan bli en bra liten present till någon, tänkte jag? Åker man i körsbärsblomstid hör det liksom till att man inkluderar något med körsbärsblom.
En liten förpackning med små glada pratbubbleklisterlappar – att dekorera med (baksidan på förpackningen föreslår: på anslagstavlan, i dagboken eller kalendern, på teckningar, för att hålla koll på gästernas glas på kalaset, på presentpåsen).
Under den: washitejp – med körsbärsblommor.
Ännu fler klistermärken, som ser ut som små gubbar med olika ansiktsuttryck – utmärkt i familjekalendern.
Rutiga klisterlappar som går att skriva på – som understrykning eller överstrykning med andra ord!
Finfint handgjort papper!
Under det: väldigt vackra kort, älskar att de är så stiliserade. Och Fuji är precis så där imponerande i verkligheten, man kan inte se sig mätt.
Till vänster om dem: ännu fler klistermärken. Några som påminner om Paris (aldrig fel), några med fyrklöver för att ge tur till många, några små ninjor. Och ovanför dem: ännu fler sådana där över-/understrykningslappar. Fanns hur många varianter som helst, överallt…
Ännu längre till vänster: presentpåsar. De allra minsta kan man till exempel lägga pengar i. De randiga har cellofanbaksida!
Och så förstås: pennor. Vet inte varför jag alltid köper Frixon, men det gör jag. Kanske för att de är så bra att lösa korsord med, eftersom man kan sudda… Och en pensel, för att de är så vackra.
Rullen ovanför pennorna innehåller mer papper, eftersom det är en specialitet från Kanazawa dit vi for på utflykt. Klart man måste köpa souvenirer :-)!

Känns väl inte som några massiva inköp, eller? Och det braiga med de här sakerna är ju att de inte är tunga att ta med sig, så varje gång jag kommer hem undrar jag: varför köpte jag inte MER?

(Lovar er dock att ingen annan i familjen tycker att det behövs mer i skåpen.)

Ett spännade land: Japan

08/05/2017 by Elisabeth Oweson

För några veckor sedan kom jag och familjen tillbaka från Tokyo. Det var tredje gången vi var där och för de flesta låter det förmodligen helt galet – det finns ju så många platser att besöka i världen och att åka över halva jordklotet till samma storstad IGEN om man inte måste för jobb eller annat, är inte det att överdriva?

Det här är också Tokyo.

Men Japan är ett väldigt stort och väldigt spännande land. Och det finns något kittlande i att inte förstå mer än ”hej” och ”tack” och ändå lyckas ta sig fram, äta frukost, lunch och middag, ta tunnelbana och tåg, och ändå känna sig helt tillfreds. Om man inte rör sig i de allra nyaste områdena av Tokyo får man också stundtals känslan av att befinna sig i en väldigt liten stad, för bara några kvarter bakom den mest trafikerade och myllrande trafikkorsningen i Shibuya är det tyst och lugnt, knappt en bil, men möjligen en katt som sover på en mur. Och så är det förstås en storstad. Det finns massor att se, massor att göra, hela tiden. Man tillbringar mycket mer tid med att ta sig till olika platser än man räknar med, men man glömmer också bort att det tar den där tiden och för varje gång man lyckats hitta rätt tunnelbaneuppgång och kommer upp på gatan väntar ett nytt äventyr.

Nezumuséets park. En oas!

Tid, det är det man behöver i Japan. För att man verkligen vill hinna stanna i en tempelpark, eller en museipark för den delen. Lugnet som omsluter en är gudomligt. Och så har man tyvärr, precis som alla turister, bestämt att man ska se fyra saker till den där dagen och måste störta iväg för att hinna ännu ett tempel, ännu en naturupplevelse, ännu ett museum.

Jag vet inte när jag åker tillbaka. Jag vet bara att jag gör det, någon dag.