Så långt ifrån Bokmässan man kan komma?
Idag går startskottet för Bokmässan – eller som den väl korrekt ska tituleras: Bok- och biblioteksmässan – i Göteborg. Branschens firmafest, kan man kanske säga, för det är uppenbarligen där ”allt” händer.
Om jag har varit där? Ja.
Om jag åker dit i år? Nej.
Första gången jag åkte på Bokmässan var för åtta år sedan. Det var en dröm som gick i upplevelse – ett ÄNTLIGEN! Jag var väldigt peppad, hade faktiskt med mig något kapitel av det som nu har blivit ”Öppna dina ögon” för att jag hoppades få hjälp av en coach som hade blixtkonsultationer på en kvart ungefär. Jag åkte därifrån ganska förvirrad och lite besviken, för Bokmässan för den som inte är författare handlar mest om att titta på, inte att delta. Kanske få en bok signerad, gå på föreläsningar och bländas lite av att ”alla är där”. Ja. ALLA verkar vara där.
Allra mest blev jag nog förvirrad av den enorma mängd förlag och den fullständiga floden av böcker som vällde ut ur montrarna, tillsammans med julkort, plastbrickor, choklad, mat, pynt, spel och leksaker.
Den andra gången var jag betydligt bättre förberedd och mer fokuserad, kanske för att jag förstått att det inte är samma sak att gå på bokmässa som att VARA på bokmässa. Det är i alla fall vad jag antar.
Att det är annorlunda att vara författare på Bokmässan, alltså. Att sälja sin bok och en del av sig själv. Att möta sina läsare, signera, sitta i paneler, träffa vänner och kollegor.
Och jag är inte där – ännu.
Någon gång framöver kommer jag förmodligen att åka dit igen – men då som utställare, med mina böcker och mitt eget förlag.
Men i år är jag alldeles nöjd med att tillbringa helgen i bergen. Var sak har sin tid, ni vet. Och mer skilda världar kan man nog inte tänka sig, en helg i september…
